Torslanda

Eftersom Henrik fortfarande är försvunnen har bloggen idag ställt ett par frågor till hans vänner, eller i vissa fall folk som känner igen honom eller som han är skyldig pengar. 
1. Är du förvånad över Henriks namnbyte till en outtalbar symbol? Varför/varför inte?
2. Vad har Henrik betytt för dig i allmänhet och för den poststrukturaliska poesins renässans i synnerhet?

Kire Vibnalle, 36, Majorna:
1. Jag är inte förvånad. Jag tror inte att någon är förvånad, däremot tycker jag att det är ledsamt och lite onödigt. Men ett namnbyte till en symbol tycks vara hisingspojkars lösning på allt.
2. Svår fråga... Han har väl betytt en del. Jag vill helst vänta med att svara på den frågan tills alla papper ligger på bordet. Gör de det redan? I så fall måste jag säga att han betydde en del när det gällde att införa de lite mjukare värdena på fotbollsläktaren, det där när han gick på Gaismatcher med påskliljor i bakfickan på jeansen och reciterade Oscar Wilde när resten av mobben skrek könsglosor. Men det är ju trots allt 15 år sedan nu.

Elin Sydväst, 35, Kortedala
1. Ja och nej. Mest nej, men lite ja också. Han verkade så nöjd med allt senast jag träffade honom... Och så går han och gör något sådant här. Lite barnsligt. Eller?
2. Han har betytt jättemycket! Kanske inte för mig eller någon poesi-revival, men djur och barn tycker mycket om honom!

Oakie R; 36, Värsta Förorten
1. Jag är chockad. I vår bekantskapskrets är det jag som sköter namnbytena, ingen annan. Jag tycker det känns som ett hån. Jag pratade med Prince sent igår kväll svensk tid och han är lika upprörd som jag är.
2. Jag vill inte prata om vad han eventuellt har betytt. Just nu vill jag bara att han kommer tillbaka och ber alla drabbade om ursäkt.

Idaho E, 29, Skatås
1. Jag är positivt överraskad. Jag tycker att det är bra att han äntligen gör något.
2. Jag vet ju att Henrik hemskt gärna ser sig själv som en förnyare av flera genrer inom den moderna poesin, men ska sanningen fram så tror jag inte att  hans slarvigt nedkrafsasde ord på några servetter har betytt ett smack.

Arsenal-Hola, 32, Örgryte
1. Jag tycker att det är bra att han släppt ner garden. Vill han byta namn till en obegriplig symbol så får han väl göra det. Live and let live liksom.
2. Det är för tidigt att säga. 

Erika Cecilsson-Berghall, 29, Kungsholmen:
1. Men guuud så dumt! Det är allt jag har att säga.
2. Henrik har haft ett ganska stort inflytande för mig när det gäller att jag har omvärderat en del rumänsk 90-talspoesi. Han var tidigt inne på hela Fin du siècle-prylen, i synnerhet EM Cioran, men utöver det tycker jag att han är något av en trähatt.

Andrej Pusjkin, 37, Hisingen:
1. Vad har han gjort sa du? Hm... Ja. Jag har känt Henrik länge och det är väl inte helt oväntat att han skulle göra något sådant här. Hela hans uppenbarelse skriker ju efter uppmärksamhet. Det är som man säger: "I de lugnaste vatten..."
2. Han betydde en del förr. Men det är länge sedan han kändes riktigt relevant. Det är väl hela det här effektsökeriet med ett namnbyte ett bevis på så gott som något.

Marianne Pence, 27, Kungshöjd:
1. Way to go, Henrik! Jag tycker det är toppen att han skakar av sig de bojor som ett urtrist namn som Henrik Edberg ändå för med sig. Nog för att han inte är en jättekul kille, men så tråkig som sitt gamla namn tycker jag inte att han är.
2. Henriks närvaro har alltid betytt många goda skratt. Det är dock viktigt att poängtera att jag han är betydligt enklare att skratta åt, än med. Men det är så han vill ha det, har han sagt.

Sern Ovehede, 54, Linnéstan:
1. Jag känner inte Larsch/Henrik personligen men jag har följt hans gärning på avstånd. Jag tycker det känns väntat. Det är sådant man gör när man har problem med att hitta en personlig röst. Se på Bruce Springsteen, han bytte namn till Larsch Winnerbäck, färgade håret rött och började sjunga på stockholmska - fastän han är från Linköping, New Jersey - och det fungerade ju utmärkt för att revitalisera hans karriär.
2. Han har refererat till ett par Springsteen-låtar här på bloggen och dessutom skrivit ett inlägg om Leonard Cohen. Det ska han ha kredd för. Det är viktigt. Men att han aldrig har skrivit ett ord om Tom Waits tycker jag är oförlåtligt. Waits blir ju bara viktigare och viktigare med åren. Vissa forskare vid Institutionen för bredbent vit rockmusik vid Umeå universitet har ju till exempel kommit fram till att Waits nu är mer intressant och viktigare än både Pink Floyds sena 70-talsplattor och Ulf Lundells romaner tillsammans! Så långt vill inte jag riktigt sträcka mig, utan mer kött på benen, men det är en intressant tes. Att skriva om kultur som det har försökts göra på den här bloggen och inte nämna Waits 2010 är snudd på tjänstefel. Men vem vet, kanske kommer the Artist Formerly Known As Henrik tillbaka från sin exil med en lång välskriven text om den remastrade specialutgåvan av Swordfishtrombones?
Då tror jag att många hade haft lätt att förlåta honom.