Paisley Park

Henrik Edberg skulle hemskt gärna ha velat skriva något glatt på
bloggen idag. Något om sommaren, solen som skiner över öppna landsvägar och flickor som sminkar sig i backspegeln.
Nu gick det inte att genomföra. Arrangören beklagar det inträffade
djupt och inhandlade biljetter återköps på inköpsstället.
I ett kort pressuttalande skriver Edberg:
"...mitt tålamod tog helt enkelt slut."
Exakt vad han menar med det har ingen kunnat förklara, allra minst han själv.

Men upprinnelsen till det inträffade ska enligt hittills obekräftade
källor vara en sen kväll i början på juni då Edberg sågs komma
gående på Stampgatan. När han passerade skylten vid kyrkogården
där det står "Tänk på döden" ska han ha brustit ut i ett närmast
maniskt skratt.
Skrattet ekade ännu mellan husen på den folktomma gatan när han i
sävligt tempo passerade Svingelns spårvagnshållplats.
Den sista iaktagelsen av den Henrik Edberg vi alla känner och, i
ärlighetens namn, tycker är lite sådär skedde i höjd med
Gullbergsån. Där ska han ha utbrustit med affekterat teatral stämma:

"Det var inte här Världens Sista Romantiker bakbands och sköts i
bakhuvudet från nära håll av dokusåpakändisar, kvällstidningarnas
rubrikmakare och människor med pyttesmå hjärtan, men det var här han
återuppstod!"

I pressmeddelandet har Edberg bifogat en bild (ovan) vilket föranleder experter att misstänka att Henrik Edberg inte längre vill kännas vid sitt födelsenamn. Likt Prince före honom tros han ha bytt namn till en symbol.
Ingen är i dagsläget säker på hur symbolen ska uttalas. Men enligt etnologen och rockmusikforskaren Sern Ovehede, ska den troligtvis uttalas: Lars, med ett lätt läspande sch-ljud.

Artikelförfattaren har förgäves sökt Henrik Edberg för en kommentar.