Kungstorget

En sommar i stadsmiljö: Parkbänkar och glass. Endast a-lagarna
håller rutinerna vid liv, men till och med de verkar lite mer
uppsluppna än vanligt. De uttråkade expediterna i de pliktskyldigt
öppna affärerna. Cyklandes planlöst med min plastkasse från en av de affärerna dinglandes från styret.
Kanske ska jag gå ut ikväll? Dricka på en pub. Ingen uteservering
för mig – inte själv. Jag vill sitta i ett hörn osynlig mot de
murriga tapeterna, trygg i vetskapen om att livet pågår någon
annanstans. Kanske sms:ar jag dig. Sedan tar jag cykeln hem, känner
den svalkande vinden i ansiktet, och blir bara en smula sentimental
där Fattighusån blir Gullbergsån.

Men inte än. Jag ska vara i solen en stund. Ha solglasögon fast det får mig att se ut som en birollsfigur i en polisserie från 70-talet som blir ihjälskjuten redan i andra akten. Kanske cykla i Slottskogen. Titta på flickorna, vars ben rör sig inbjudande under kjolarna när de vallar sina barn, hundar eller tatuerade pojkvänner.
Jag har med mig en bok som jag vet att jag kommer att läsa samma mening i om och om igen utan att komma vidare, distraherad av sommaren som snurrar omkring mig. Den kastar frisbee, spelar fotboll, åker inlines och har picknick på en filt. De lätta stänken av vatten från dammen, när vinden ligger på åt mitt håll, skänker en svalkande men något ohygienisk sensation över mina armar och mitt ansikte.

En cabriolet spelar turkisk popmusik för hela gatan. Bakom ratten en blå Boss-piké och Greta Garbos solglasögon. Träden på Linnégatan har trotsat vintern och överlevt, som om inget har hänt, precis som människorna. Takeaway-latte i pappersmuggar och systemkassar på väg mot samma mål som jag. En yngling i bar överkropp får feeling när han försöker imponera på sitt anhang av flickbekanta utanför 7-Eleven, grimaserar, refererar, imiterar. Ögonen på den näst sötaste av flickorna tindrar. Hon suger i sig allt han säger och gör, tillsammans med röken från en Marlboro Light. Ikväll kommer de att älska till Bob Marley. Någon slags kamphund sliter i sitt koppel när han får vittring på sin egen dödlighet.

Dagar som den här är hungern sekundär. En flaska ljummet kranvatten duger gott. När en spårvagn rasslar förbi räknar jag hur många somrar jag bör ha kvar – och hur många somrar det var sedan du älskade mig. Sedan leder jag cykeln sista biten för jag vill inte cykla på någon som fortfarande har framtiden framför sig. Det finns inga moln på himlen. Det finns inga telefonmöten där lysrören blinkar upprört i taket medan novemberregnet gråter över fönsterrutorna. Det finns inga byten i Falköping, klädd i kostym och slips, huttrande av kyla och nervositet. Från och med nu finns bara här och nu. Jag men inget Du.