Paradise Garage

Häromdagen sa jag till en kollega som råkade ha haft det tveksamma nöjet att läsa den här bloggen: ”När jag skriver om musik är det egentligen en förevändning för att skriva om kärlek och när jag skriver om fotboll så är det ett annat sätt att skriva om tillhörighet och sammanhang”.

Lite högtravande kan tyckas, men i efterhand blev jag ändå lite arg att jag inte lyckats skriva de orden här på bloggen utan bara slängt ur mig dem på en altan i solskenet, under en kafferast.

Nu har jag skrivit dem på bloggen.

Det här var efter att min kollega/vän/bundsförvant sagt att jag säger att jag inte ska skriva om fotboll och musik och sedan uteslutande skriver om just de två sakerna.

Am I really that obvious?
Klart att jag är.

Jag har inte så många tankar i huvudet som inte någon mer eller mindre (oftast mindre) genial låtskrivare plitat ned och - ackompanjerat av några maj-ackord och, kanske, lite trumma – sjungit med vek vit, eller stor svart, stämma.

Albert Camus utsaga ”Jag har fotbollen att tacka för allt jag vet om moral och etik” är det närmaste ett credo jag har i livet – åtminstone i teorin – fast i ärlighetens namn har fotbollssupporterskapet lärt mig minst lika mycket om omoral, oetiskt språkbruk, skygglappsseende och fanatism, men det hör inte riktigt hit.

Men nu gör vi så här: Vi lämnar musiken och fotbollen (och även de haltande teorierna om vad som är roligt för att det egentligen inte är roligt och tvärt om) åtminstone för ett tag, och ägnar oss istället åt sådana saker man SKA skriva om på en blogg.

Låt mig tänka lite. Jag gör en lista, så bestämmer vi oss sedan. Okej?

Politik
Mat
Smink

(Läser man bara begynnelsebokstäverna i förslagen ovan blir det PMS. Det var lite roligt, tycker jag.)

Semesterskildringar
Etnografi
Xenofobi

Vi gör så här:
Jag börjar med att citera det här festliga uttalandet från kd-kvinnan Annelie Enochson angående varför hon inte ville gå med i Regnbågsparaden som hölls igår:

"Men paraden handlar om att främja en viss livsstil och att etablera en homo-norm istället för dagens hetero-norm."

Tänker ni samma sak som jag?

Att det låter ganska spännande med etableringen av en homo-norm?
Jag hoppas bara för alla HBT-personers skull (och vi heterosexuella) att den här nya normen som vi alla måste anpassa oss till, äntligen gör att människor som Morrissey, Carol Ann Duffy, Oscar Wilde, Karin Boye, Stephen Fry, Julie Burchill, Alan Bennett och Ellen DeGeneres (jo, hon är toppen) sprider sitt snille och sin förträffliga smak överallt i samhället och inspirerar alla människor, oavsett sexuell läggning.

Det vore ju alldeles fasansfullt om den här nya normen innebar femtioelva deltävlingar av Schlagerfestivalen och att Christer Björkman utses till en av Sveriges mest inflytelserika kulturpersonligheter i Se&Hör, Alexander Bard är med i varenda debattprogram i tv och pratar om legaliseringen av droger samt att varenda unga lesbiska kvinna ger ut ett seriealbum om sin ledsamma barndom och sitt ännu mer ledsamma förhållande till gothrock.

Jaha, det är så vi har det nu? Där ser man.

Förresten hörde jag att GB-glassgubben gifte sig på Liseberg igår med sin GB-glassgumma. Vigselförrättare var Nasim från Bolibompa. Vittnen var några hundra barn, med – får man anta – sina kärnfamiljsföräldrar, framför stora scenen. Amy Diamond sjöng. Det var säkert hjärtskärande vackert och inte alls ett cyniskt kommersiellt spektakel för att komma åt barnens veckopengar. Det delades ju för sjutton ut gratis glass!

Ja, vad säger man?

Jag tror valet av dag och GB-glassgubbens regnbågsmönstrade byxor kan vara en ledtråd till att det hela är ett skenäktenskap. Om ett år, när GB Glace (vad är det för stavning egentligen?) är mogna för sanningen (den Nya Homo-normen!) kommer gårdagens äktenskap upplösas och GB-gubben ”komma ut ur frysboxen”.
Strictly Ben & Jerry.



--------------------------------

Post Scriptum Epicus Doomicus Metallicus:
Erik: För din skull känner jag också att jag i det här sammanhanget borde nämna Rob Halford. Så varsågod:
Rob. Halford.