Myrmidons Of Melodrama

Ni vet hur det är.
Det är lördagskväll och du har gått ut för att gå en sväng. Trött på tv:n och trött på dig själv lämnade du disken odiskad, tog på dig din enda stukna skjorta och gick ut. Du daskade på dig en smula aftershave. Planen var att promenera, lyssna på musik, få lite frisk luft, nya idéer, lite energi, se ljusen från staden. Men du har druckit en flaska vitt framför tv:n och tankarna kretsar inte kring det du hoppades att de skulle göra. Du löser inga problem. Inga nya infallsvinklar eller strålande uppslag uppenbarar sig. Det enda du har är en längtan efter att inte vara själv.

Innan du förstått det själv har dina fötter styrt dig mot en bar. Om det var för tio år sedan skulle det ha varit en bar där du hoppats träffa någon du kände. Nu vill dina fötter att du går någonstans där chansen att du träffar någon du känner är minimal.
Nu står du framför dörren och tränger dig förbi rökarna. Du hör sorlet och skratten, dov bas, klirrandet av bestick. Trummor och glas.
Allt känns mjuk och brunt när du närmar dig baren. En barstol. En öl, tack! Du fingrar på din telefon i fickan. Det är varmt. Bardisken är klibbig. Öl-växel. Växel-öl. "Sätta det på nota? Nej, jag ska bara ha en eller två."

Du tar upp din telefon. Skickar ett sms till en vän. Något kul. Väntar på svar. Tittar dig omkring. Lokaliserar damerna men maskerar dig med din telefon. Skickar ett meddelande till ett ex. Något kul. Något som får ditt liv att framstå som kul. En lögn.

Hon där är inte så illa. Halva ölen nu. Svar från kompisen: "Vad gör du?" Du svarar inte, stoppar ned telefonen i fickan. Tittar på tv:n i hörnet. Ljudet avstängt, men fotbollsresultat på text-tv. Djurgården förlorade. Nöjd och leende. Leende för att hon ska se det och det gör hon. Hon pratar med sin vän men har sett dig. Bra.
Fula kläder men sött leende. Eller tvärt om. Inte någon för snygg. Det måste finnas något mänskligt där. Vackra kvinnor skrämmer dig. Dessutom ser de rakt igenom dig. Hon där duger. Hennes vän är snyggare, men det måste vara en vigselring på hennes vänstra ringfinger. Orkar inte med det. Dessutom är det den andra som sett dig. Okej.

"En likadan till, tack!"
Visakortet nu. Du skriver under kvittot. En ny öl framför dig. Du tar upp telefonen igen. Inga meddelanden. Kollar Facebook. Inget nytt. Engelsk nittiotalsrock i högtalarna. Ingen lyssnar. Inte du heller. Men du vet att du har skivan.

Kollar in de två väninnorna. De har satt sig vid bordet vid fönstret med nya drinkar – Mojitos. Du missade när de köpte dem. Vigselringen reser sig och går mot damrummet. Hennes vän plockar upp sin mobil och börjar sms:a. Du funderar på att gå över. Du sväljer några gånger. Försöker komma på samtalsämnen, försöker hitta en anledning. Det finns ingen. Ölen framför dig är halvtom, inte halvfull.

Hon har slutat sms:a nu. Och du hoppas att hon ska titta upp mot dig. Hon rör förstrött med sugröret i drinken, tar upp en myntakvist med fingrarna och stoppar den i munnen. Ser hon dig i ögonvrån? Du vänder dig ett fjärdedels varv på barstolen. Du vill inte stirra.

Mannen bredvid dig pratar finska. Han luktar läder. Han har någon slags tribalmönster på den svarta långärmade t-shirten. Han beställer öl till sig och rött vin till sitt damsällskap. De pratar med varandra men skrattar inte. Låter inte arga heller. Bara allvarliga. Ett paket Marlboro Lights sticker upp ur hans byxficka. Han betalar med en skrynklig femhundralapp. Tar tillbaka tre hundralappar, knölar ned dem i bakfickan och låter växeln ligga kvar: en femtiolapp, en femkrona och två enkronor. Han har tänt cigaretten innan han hinner ut genom ytterdörren. Den blonderade flickan bär ölen och vinet.

Ölen är slut och du vet att du borde gå hem. Måste bara gå på muggen först. Tittar mot bordet med väninnorna. Nu är bara Vigselringen där.
Du går mot herrtoaletten. Det luktar skarpt av rengöringsmedel och urin. Ett ölglas står på handfatet. Pissrännan är fylld av portionssnus. Du ställer dig i hörnet vid den. I andra hörnet står en kille i tjugoårsåldern och vinglar. Han sjunger något för sig själv. Engelsk nittiotalsrock. Du väntar tills han är färdig. Du läser klottret framför dig på väggen: telefonnummer, könsord, en tag, ett halvt om halvt bortslitet klistermärke för Syndikalisterna.
Du gör vad du kom dit för. Tvättar händerna. Struntar i värmetorken, torkar av händerna på baksidan av jeansen.

Utanför dörren stöter någon till dig i ryggen. Du vänder dig om. Det är tjejen från bordet. Hon har öppnat dörren till damtoaletten i ryggen på dig. Hon ler och säger något urskuldrande. Ingen fara. Du ler också. Ni går båda mot baren, hamnar bredvid varandra vid bardisken. Mer folk nu. Ingen av er får kontakt med bartendern. Du frågar vad hon ska ha. En Cosmopolitan till sin vän och en Smirnoff Ice till sig själv. Hon heter Jossan. Du heter inte Jossan. Du presenterar dig. Hon ser ut att vara 35, men är förmodligen 31.
Du beställer en Smirnoff Ice, en cosmopolitan och en Staropramen. Visa-kort, underskrift och ett tack från Jossan. Det är lugnt.

Du följer med till deras bord. Vigselringen tittar misstänksamt upp på dig när du sträcker fram hennes drink. Hon hälsar med ett slappt handslag. Hon presenterar sig men du minns inte vad hon heter. Hon låter sin drink stå kvar på bordet och går ut och röker.

Du pratar med Jossan. Ni pratar om att det är skönt att det är helg. Vad ni jobbar med. Vad hon gillar att göra (åka skidor, åka till Barcelona, vara med vänner). Ni pratar om att gå på gym. Att ha körkort men ingen bil. Ni pratar om att läsa deckare. Ni pratar om hennes syster som har tre barn (Kevin är Jossans favorit, han är fem och ett halvt) och bor med sin man i ett hus utanför Tranås.

Vigselringen är tillbaka nu. Hon ser uttråkad ut och sitter med sin telefon. Säger att hon ska jobba imorgon - men Jossan kan stanna om hon vill. Jossan säger att hon kan gå. Vigselringen säger att hon visst kan stanna, men utan någon övertygelse i rösten. Du frågar om Jossan vill ha en Smirnoff Ice till. Jossan är tyst men Vigselringen säger ja. ”Trevligt att träffas”, säger du till Vigselringen. ”Det samma”, svarar hon knappt hörbart och utan att titta på dig. Du köper två Smirnoff Ice och återvänder till bordet där Jossan letar efter något i sin handväska.
Hon tar flaskan och säger tack. Tar upp ett Lypsyl ur väskan och applicerar ett lager på sina läppar.

Ni pratar om vad man ville göra när man var yngre och vad man vill göra i framtiden, men inte om vad man gör.
Ni pratar i en timme.

Jossan borde gå hem. Det är sent. Hon ska träffa en kompis tidigt imorgon. Hon bor bara några kvarter bort. Du säger att du också borde hem och sova.
Ni tar era jackor och reser er. Du går bredvid henne men ni säger inte mycket. Till slut säger du att ni kan ha sällskap en bit på vägen, för säkerhets skull. Ni säger inget mer. Vid hennes port får du en kram. ”Tack för drinkarna. Vi kanske ses igen.”
”Tack själv, tack för sällskapet.”

Hon försvinner in, ljuset tänds i trappuppgången. Du vänder dig om. Det är kallt. Du drar upp kragen. Tar fram hörlurarna. The Shangri-Las. Skoskav. Du går rakt ut i gatan utan att se dig för. Du blir inte överkörd, gatan är tom. Du går hemåt medan Mary Weiss sjunger om hur hon aldrig lär sig. Du ler. Det duggar lätt.