En sjöman till häst är ingenting

Systembolagets blåa och lila kassar bärs in på kontoret i en strid ström efter fredagarnas lunchraster.
När man möter en kollega som inhandlat spirituosa, tillhör det kontorshyfs att ge dem en menande blick och kläcka någon form av lustifikation.

Ett vanligt exempel är:
”Ja, då var helgen räddad, ser jag!”

Vill man vara lite mer originell kan man, när kollegan sätter ned kassarna och innehållet klirrar till, säga:

”Helgmålsringning!”

Här krävs det viss timing, eftersom man inte kan säga nämnda fras utan att flaskor i påsen slår emot varandra. Det kan därför vara bra att hålla sig det första exemplet tills man känner sig trygg med den milt humoristiska effekten, för att sedan – när tillfälle väl ges – kunna leverera helgmålsringningskommentaren med den chosefrihet som krävs för ett lyckat resultat.

Gör man inte något alls, utan bara står tyst så känner sig ofta inköparen en smula generad. Det beror på att han eller hon är orolig att uppfattas som alkoholiserad och känner sig då nödgad att uppvisa en humoristisk syn på alkoholen som tyder på en avslappnad och sund inställning till förtärandet av densamma. Följande milt självironiska exempel har visat sig vara populära:

”Här kommer jag med en påse gott!”

eller den lite mer avancerade:

”Var snäll och håll upp dörren – här kommer en livsviktig leverans!”

Vad man absolut inte får göra i de här fallen är att inte bemöta kommentarerna med, i minsta fall, ett leende. Kommer man inte på en lustighet att svara med, är det viktigt att man åtminstone söker ögonkontakt och ler. Påsbäraren är nämligen oerhört sårbar vid det här tillfället när kommentaren just har fällts. Att ignorera den kommer oundvikligen leda till att personen i fråga kommer diskutera händelsen med sin partner och/eller sina vänner senare på kvällen. Historien kommer då inte vara fördelaktig för den som valde att ignorera kommentaren.

”Jag träffade så-och-så i hissen när jag varit och köpt vinet idag och när mina påsar klingade till så sa jag något om det men den torra tråkbollen – han (eller hon) är garanterat en godtemplare som aldrig får till det i sänghalmen – ignorerade min kommentar helt och hållet! Så jävla svenskt!”

Att bli beskylld för att vara svensk till sättet är något paradoxalt den värsta förolämpningen inom det svenska språket. Man bör ta speciellt illa vid sig om man råkar ut för kommentaren, därför att:

1. De som säger den är alla tragiska människor med tråkiga jobb. Säger en kollega det till dig betyder det att du löper stor risk att vara ganska tragisk och med allra största säkerhet har ett urtrist arbete.

2. Därför att det tydligen är brottsligt att sänka personen som yttrar meningen med en rak höger. Istället får man försöka hålla tillgodo med att, flera timmar efter mötet då kommentaren fälldes, komma på vad man borde sagt: ”Du är naturligtvis så kontinental att du borstar tänderna i getlöpe” eller ”Människor som du får socialdemokratin att framstå som erotiskt laddad.”


Så le och spela med istället. Det är nyckeln till både all framgång i det professionella livet samt till allt välbefinnande över huvud taget.