Varje morgon då vädret tillåter det passerar jag Odinsplatsen till fots vid ungefär klockan 08.15. Odinsplatsen är rondell med ett gatukök vid namn Stop Drive In och en parkeringsplats. Där finns också en thairestaurang, två tobaksaffärer och en guldsmedesbutik med det fantasifulla och lätt hånfulla namnet Göteborgs Förlovningscenter. Odinsplatsen förbinder den före detta skabrösa gatan Friggagatan (Göteborgs enda storstadsgata; med porrklubbar och motorcykelaffärer, brukade Erik säga, men det var förr) med den inte fullt lika schaviga (men nästan) Odinsgatan. Söderut från Odinsplatsen går Folkungagatan. En gata som är mest minnesvärd för att samma kinakrog som serverade sensationellt äcklig kinamat när jag gick på gymnasiet ligger kvar där än, och den är fortfarande usel, jag har prövat.
Vad som är lite ovanligare är att en telefonkiosk finns på Odinsplatsen. Jag vet inte när ni tänkte på att ni såg en telefonkiosk senast, men de är inte särskilt vanliga av ganska lätt uträknade skäl. Kommer ni ihåg underhållningsprogarammet på tv4 från 90-talet där två männsikor skulle gömma sig i en telefonkiosk och sedan skulle folk tipsa "jägarna" om var de befann sig. Jag tror Hjalle och Heavy gömde sig i en kiosk och de är förmodligen kvar där än.
I vilket fall ser inte telefonkiosken ut som jag kom ihåg dem. Man kan inte stänga en dörr bakom sig för att prata ostört. Det är bara tre glasväggar och ett tak. Det påminner om en väldigt liten busskur.
De senaste dagarna när jag på väg till jobbet passerat telefonkiosken på Odinsplatsen har det stått en snubbe i den. Han har inte pratat i telefonen. Han har stått och rökt och med yviga gester hållt någon slags monolog. Framför hans fötter har det stått två folköl, olika folköl, jag vet det för jag har lagt märke till att det varit olika märken på ölen varje dag. Jag har bara sett honom bakifrån, men han står där och är mitt uppe i en hetlevrad debatt, men telefonluren hänger i klykan. Bakifrån ser han ut som Charles Bukowski.
Om jag inte hade vetat att Charles Bukowski var död skulle jag ha hoppats att det var han som stod och så att säga improviserade fram en ny bok i telefonkiosken på Odinsplatsen. Det hade var tufft. Nu är jag inte ens säker på att killen är författare, men han ser ut att ha samma intressen som Charles Bukowski, och ett av dessa intressen är inte att byta nedkissade jeans.
Spänd och förväntansfull inför morgondagen undrar jag om han kommer vara där imorgon igen. Han är aldrig där jag går hem från jobbet. Kanske blir han bortkörd av någon som vill använda telefonen. Kanske har någon varit på The Phone House, som också ligger på Odinsplaten, men kommit på att det är billigare att ringa i telefonkiosken än att köpa en ny mobil. Kanske har denne någon just köpt två ringar på Göteborgs Förlovningscenter och näst intill ruinerat sig själv.
Kanske är är det det som Charles dividerar om i telefonkiosken varje morgon - flickan som lämnade honom vid altaret eller slängde ringen i vredesmod och flyttade till Limoges och gifte sig med en Jean-Pierre.
Någonstans ska ju män med krossade hjärtan stå och försöka bringa ordning i sin söndertrasade värld, så varför inte på Odinsplatsen?
No comments:
Post a Comment