Sajfaj

I mitten av 80-talet var jag en sådan där kille som förklarade för tjejer att det fanns både bra och dålig hårdrock. Det skäms jag naturligtvis för idag.
Den vuxna varianten av det här, som jag stött på ett flertal gånger de senaste åren, är att någon med ett glas vin i ena handen och ett förnumstigt höjt ögonbryn förklarar att "det både finns bra och dåliga deckare". Eller, "spänningsromaner", om man verkligen är in-the-know.
Jag tänker inte argumentera för eller emot riktigheten i ett sådant uttalande. Det enda jag vet är att när jag hör det, får det mig att aldrig vilja läsa någon deckare igen.

För inte så länge sedan fick jag höra en variation av det här: Det finns både bra och dålig science fiction, löd uppdateringen av den gamla floskeln jag själv gjorde mig skyldig till för ungefär 25 år sedan.
Science Fiction?
Det kan ändå inte stämma.

I min värld är att säga att det både finns bra och dålig science fiction som att hävda att det både finns bra och dålig hundbajs.
Bra hundbajs ligger i en plastpåse i en papperskorg. Har du hundbajs i din bokhylla är jag tämligen säker på att det är något dåligt, i alla fall är det en smula osmakligt.