First we take Manhattan (then we take Kungälv)

Till min stora glädje läser jag på gp.se att Leonard Cohen kommer till Scandinavium den 12 augusti i år.

Cohen, som fyllde 103 i vintras, har satt en 13-årsgräns för tillträde till konserten. Det är för att de 8000 ensamma mammor i 47-årsåldern, som förväntas klä sig i lila sjalar och stora halsband för att hylla sin idol, ska slippa låsa barskåpet där hemma och istället kunna ta med sina tonåringar på konserten så att som, Inger Sjödin, 46, Torslanda, beskriver saken:
– Äntligen kunna erbjuda min son Pierre en kulturell upplevelse som vida överstiger dem han får av att sitta och knappra på den där datan varje kväll.

– Leonard Cohen tilltalar ju ett så brett spektra av människor, jag känner både en bibliotekarie och en gymnasielärarinna som älskar honom lika mycket som jag. Dessutom är han ju vansinnigt tjusig för sin ålder, säger Inger och skrattar förtjust.

Vad många inte känner till är att Leonard Cohen vid sidan av att vara tjusig för sin ålder och sprida spännande buddhistiska pseudofilosofiska visdomar även sjunger! Det har han gjort enda sedan slutet av 60-talet menar vissa obekräftade källor.

Det är dock inte därför som Inger, hennes son och två väninnor ska gå på konserten:
– Nej, det är så besvärligt med musik hemma. Jag lyssnar aldrig på musik. Jag tycker det räcker med att se på Så ska det låta på fredagarna, eller det där underbara programmet med Lasse Kronér. Där tar de liksom udden av det där gapiga och skrikiga elementen som alltid förstört rockmusiken. När Christer Sjögren eller bröderna Rångedal sjunger Beatles är det mycket mer behagligt att lyssna på de fina bitarna, än när den där hemske långhårige drufsen med runda glasögon gjorde det.

– Jag tycker inte om Leonard Cohens musik. Jag vet inte ens om jag någonsin har hört den. Jag, Pierre och mina två väninnor ska ha matchande orangea öronkåpor för att i möjligaste mån hålla ute oväsendet. Vi går i första hand på konserten eftersom Leonard Cohen är en sådan enigmatisk och viktig person, han ju till exempel både varit buddhistmunk och slutat röka… dessutom är han ju vansinnigt läcker, säger Inger.

I en tid då popmusik reducerats till något man använder som ringsignaler på sina mobiltelefoner är det glädjande att en viktig och progressiv artist som Leonard Cohen tar sin solkiga kostym på ännu en tur runt jorden.
Kanske är det därför prestigetyngda Populärmusikinstitutet i Basel nyligen har utsett Leonard Cohen till 1900-talets näst mest prominenta populärmusikaliska artist (På första plats hittar vi Serge Gainsbourg och på tredje plats Nana Mouskouri).