Pling!

Göteborg och Stockholm är hyfsat säkra platser att korsa övergångsställen på. Visst har jag gett fingret åt en och annan BMW (inte för att det är en relativt exklusiv bil, utan för att det är det bilmärket som sju av tio idioter verkar föredra) på såväl Friggagatan som Hantverkargatan, men det är sällan som man som relativt uppmärksam fotgängare känner att man riskerar liv och lem om bilen som analkar övergångsstället är en privat personbil. Naturligtvis är det så att yrkeschaufförer är betydligt mer liberala i sina tolkningar av trafikreglerna när de närmar sig ett ställe där människor utan fordon ska ha företräde framför deras arbetsverktyg, men till och med de gör ett snabbt överslag i huvudet och inser att det är mindre besvärligt att trampa på bromsen än att tvätta bort pensionärer och småbarn från frontgrillen.

Alla förutom Västtrafiks chaufförer naturligtvis.

En buss i linjetrafik i Göteborg behöver inte följa några trafikregler, i mindre utsträckning till och med än vad utryckningsfordon måste göra det!
Det här är en smula överraskande för turister och nyinflyttade, men känner man till stadens ”andra” kommunala färdmedel – spårvagnarna – så klarnar bilden.
En spårvagn är en blandning mellan ett tåg och en buss. Det går på räls men kör oftast mitt bland övrig trafik på Göteborgs gator. Spårvagnarna har företräde framför all annan trafik i staden – så har det varit sedan 1625 då det skrevs in i stadens privilegiebrev (1625 är också det året som de näst senaste spårvagnsmodellerna introducerades, 2008 köpte dock Göteborgs stad nya italienska spårvagnar – men de fungerar tyvärr inte utomhus.)

Att stadens busschaufförer emulerar spårvagnschaufförerna är inte särskilt konstigt. De är ju, misstänker jag, ibland till och med samma personer.

Västtrafik har rationaliserat bort bromsarna på Göteborgs spårvagnar (och även de flesta bussarna). Istället har de utrustat vagnarna med ett slags signalhorn, det är inte alls ett horn – mer en ilsken bjällra, som föraren låter ljuda i mellan tio och trettio sekunder om någon råkar befinna sig framför fordonet, eller ibland om föraren har vaknat på fel sida på morgonen, även om någon befinner sig på trottoaren.

Allt det här är ju gamla nyheter för dem som någonsin besökt Göteborg. Förutsatt att väderleken har tillåtit att man kunde ge sig ut på stadens gator förstås.

Jag har dock under mina cykelturer till och från mitt arbete kommit på den perfekta hämnden.
På andra sidan kanalen från Drottningtorget i Göteborg, som är en av de hållplatser som flest spårvagnar passerar och med andra ord är helt livsfarligt att vistas på, ligger Hotellplatsen och där har Västtrafiks trafikantservice (biljettkontrollanter!) sina huvudsakliga lokaler. För att gå närmaste vägen (något Västtrafiks personal alltid gör) måste de gå cirka 150 meter på en cykelbana…

Vi har alltså uniformsklädda spårvagnschaufförer och biljettkontrollanter som går på en cykelbana under en sträcka som jag färdas på till och från jobbet.

Som ni säkert förstår är mina planer att installera ett diaboliskt högljutt signalhorn på min cykel långt gångna.
För tillfället får jag dock nöja mig med att plinga hysteriskt på den lilla ringklockan på styret, gasta förolämpningar och väja i absolut sista stund.
What goes around comes around.

Jag är inte den som uppmuntrar till civil olydnad i vanliga fall, men jag känner att det är dags att göra ett undantag. Jag skulle vilja föreslå att ni slår in på min bana och statuerar exempel när lokaltrafiksanställda uppehåller sig på cykelbanor. Inte så mycket för den personliga tillfredsställelse det frambringar, utan för den framtida trafiksäkerhet som ett sådant beteende främjar.
Kan vi rädda en enda medmänniska från att bli påkörd, lomhörd eller gravt traumatiserad av kollektivtrafikens huliganer genom att få dess personal att ifrågasätta sin vansinniga framfart i sina blåa fordon så är det värt det.
Om vi kan få en enda biljettkontrollant att bli så pass insiktsfull att han eller hon slutar upp med att få koncentrationslägervakter att framstå som charmanta varelser jämfört med dem själva när de genomför en biljettkontroll, så har vi kommit en bra bit på vägen.

Vi är inget laglöst medborgargarde på två hjul, beväpnade med ringklocka och koprolali. Vi är bara medborgare som fått nog. Join us!