Tillgång

I hörnet där borta sitter jag och väntar på era erbjudanden. Det är ingen brådska. Ta er den tid ni behöver. Jag har med mig både matsäck och lektyr. Jag ska inte göra något väsen av mig, ni kommer knappt att märka att jag är där. Jag dinglar kanske lite med fötterna, petar näsan eller sover räv.

Ni kan ställa erbjudandena mitt på golvet här. De kan vara välavlönade, självförverkligande eller meningsfulla. Försök om det går att få med åtminstone två av de egenskaperna i era erbjudanden till mig. Tiggare kan inte ställa krav, men det skulle hjälpa mig oerhört om ni ville tillmötesgå mig på de punkterna. Tack.

De sa att man är sin egen lyckas smed. Det sa de så att vi skulle försöka. Men de sa också att man inte skulle ha för höga förväntningar eller ”tro att man var något”. Jag försökte och nu är jag trött. Det betalade sig inte. Var snäll och erbjud mig något som jag har tjänat ihop till nu – efter lång och trogen tjänst. Jag sitter här i hörnet. Släck inte ljuset när ni går.

Jag förstår om ni inte har några erbjudanden just nu. Jag har inte bråttom. Jag väntar snällt tills något dyker upp. Ni har väl inte glömt att den som ger ska bli rikligt belönad. Jag ska inte göra er alltför besvikna. Det är inte min grej. ”Med beröm godkänt” är min paroll – en stark trea på en femgradig skala. Om jag faller utanför ramen, säg till mig vänligt men bestämt så ska jag skärpa mig. Jag är bra på att skärpa mig.

Därifrån jag som sitter ser det ut som om allt går så smärtfritt när ni ler er genom livet. Bra saker händer dem som förtjänar det. Hårt arbete och målmedvetenhet. Ja, men generositet är också viktigt. Om jag klipper lite med ögonlocken och tittar under den lugg jag inte längre har, gör det mig mer trolig att belönas? Jag prövar… Ni behöver inte titta – vetskapen om att jag gör det räcker. Jag vill inte ta upp er tid mer än nödvändigt.

Det börjar bli en smula tradigt nu, det måste jag medge, men känn för guds skull ingen stress. Ni hittar nog något till mig snart. En plats till vänster på scenen eller som redaktör under en ny vinjett. Går det ut något förskott? Jag lägger min CV här i mappen på bordet. Ni kan kolla på den när ni får tid. Den är inte så imponerande, men den som vågar vinner. Ni och jag.

Ung och fortfarande lika relevant. Alltså inte relevant alls, men det kan vi ändra på. Ni förstår, jag hade det inte i mig då, men nu… herregud… jag är redo att slå världen med häpnad. Jag behöver bara en plattform, ja, och 40 papp i månaden ungefär. Det är inte så mycket, eller hur? Wayne Rooney tjänar 90000 pund i veckan och han är bara marginellt smartare än vad jag är. Han är dessutom yngre och har mindre livserfarenhet. Flyttar han till andra sidan staden tredubblar han sin lön. Sådana anspråk har inte jag. Utbud och efterfrågan. Äsch.

Jag går nu. Jag ringer inte – ni ringer – Uppfattat! Bra. Vi hörs då. NU går jag. Jag lämnar mina kontaktuppgifter här i hallen. Ring när som helst. Inga problem. Ni kommer inte ångra er. Tack för er tid. På återseende. Okej, vi säger så… Hej, hej. Förlåt? Sa ni något? Inte? Okej. Jag lägger mitt visitkort i brevlådan på vägen ut. Ni behöver inte resa er. Jag hittar ut själv… Tack igen. Ciao!