Det är väldigt mycket måndag idag. Så mycket måndag att det lämpligaste vore att ställa in de tre kommande måndagarna och göra helgdagar av dem. Ingen som jag känner hade motsatt sig det förfarandet.
Den sista meningen stämmer inte. Inte nu. Inte när vi är vuxna och ansvarstagande. Hur skulle det gå med produktiviteten?
I love the smell of automatkaffe in the morning. You love the smell of bussäte in the afternoon. We love the smell of ergonomisk kontorsstol in the day time. He, she, it loves the meningsfullhet of keeping it familjärt.
Om vi bestämmer att det här är viktigt så är det det. Om vi bestämmer att det är så här det ska vara fram tills pensionen, så är det det.
Långt bortom alla konferensrum väntar semestern på oss. Illusionen som inte realiserades i år eller förra året, eller åren innan dess, lyser svagt men hoppingivande i juli 2011. Kisa med ögonen och du ser det. Där! Alldeles bakom vårstädningen i bostadsrättsföreningen, vid sidan av utomhusmöblerna. Ah, nej, det var bara grannens grill i april.
Men först är det jul. Årets julklapp är en skopa ovett. Är du inte bjuden till en nyårsfest redan nu, vet du att du kommer fira inträdandet i det nya året på traditionellt vis: med en dvd-box och två burkar Ben & Jerry’s. Men det är mysigt också. Glögg. Vila upp sig. Barr i dammsugaren. Ungersk champagne på balkongen, fyrverkeri över staden, Aretha Franklin på stereon medan du försöker sova.
Veckorna går så fort. Det säger jag också. Funderar på att börja sova över i vilorummet på kontoret. Det är ju knappast som jag missar något genom att inte gå hem. Lönen på kontot den tjugofemte. Jag ska… Jag ska… resa någonstans, någon gång… och låtsas som att vardagen hade kunnat vara så som det är där. Solstolsuthyrare. Vin till lunchen.
Fredagar är som en jingel på reklamradio. Gapiga, korta, sprängfyllda av meningslös information i fyrfärg. Fredagar försöker sälja något till mig som jag inte vill ha. Afterwork! Jordnötter och stor stark, nej hem. Är så trött. Somnar inte framför tv:n. Tv:n somnar framför mig. Jag räknar sätten att göra de kommande 60 timmarna så långsamma som möjligt. Lördagar på stormarknad och en extra maskin tvätt, en promenad om det inte regnar. Fan, det regnar inte. Jag skulle ju förkovra mig i konsten att fånga dagen. Det har skrivits spaltmeter i ämnet och ändå fastnar jag i en intervju med Petra Mede. Hon har vuxit upp i Partille. Där ser man. Jag ska fånga dagen, binda den vid ett träd i skogen och piska den med ett hopprep. Så som man gjorde i Lilleskogen när man lekte röda-vita rosen.
No comments:
Post a Comment