Identitetsstöld/Identitetskris

I en av mina absoluta favoritfilmer, Office Space, heter en av karaktärerna Michael Bolton. Han plågas av det faktum att dela namn med den hårfagre smörsångaren som han föraktar, men är tvungen att låtsas gilla när företaget han arbetar på hyrt in effiktivitetscoacher som blir eld och lågor över att någon har samma namn som deras favoritartist. När en av Michaels vänner undrar om han helt enkelt inte kan ta att byta namn svarar han: ”Why should I change my name? He’s the one that sucks.”

När min kompis Ola igår gjorde mig varse om att det finns en annan kille vid namn Henrik Edberg som har en blogg gjorde det naturligtvis intresserad. När jag googlade mitt egna namn fick jag mycket riktigt se den: The Positivity Blog. Så här lyder Henrik Edbergs programförklaring: “I write about improving your social life, health, happiness, productivity and general awesomeness.”
Han har 40500 subscribers. Jag har tolv (tack Martin). General awesomeness…

Jag tänker inte läsa min namnes blogg (han har gett ut en e-bok också!). Inte just nu i alla fall. Det gör för ont och chocken har inte lagt sig riktigt ännu. General awesomeness.

Kanske tar jag mig själv på väldigt stort allvar nu men jag kan ännu inte riktigt se humorn i det makalöst ironiska faktumet att någon som heter exakt som jag författat något som heter The Power Of Positivity. Jag förstår på ett intellektuellt plan att det är jätteroligt, men just nu känner jag mig tom och smutsig. Henrik, om du läser det här (vilket du naturligtvis inte gör), din blogg har just sänkt my social life, health, happiness och productivity till en väldigt låg nivå. General suckiness.

Igår kväll, en bruten och lite berusad man, planerade jag att byta efternamn till min mors flicknamn. Idag: stoiskt trots. Det är fan inte jag som suger. Det är inte jag som ska byta namn. Eller rättare sagt, jag försöker inte dupera lättlurade suckers att livet inte suger… ibland

Kvällens musiklyssning:

The Jesus & Mary Chain - The Power Of Negative Thinking


Franke - Optimismens hån


Morrissey - Oh, Phoney