Oh, shut up, already...

Som uppmärksamma läsare kanske har märkt firas det ett jubileum här idag. Det här är det hundrade inlägget.
Jag tänkte länge att just det här inlägget skulle markera en omstart då texterna den senaste tiden var svårt ansatta av medelmåttighet. Ni vet det och jag vet det.

Nåväl, förra gången som jag ”försökte göra något nytt” blev det så genant att jag inte ens kan förmå mig att korrekturläsa de texterna. Jag vet alltså inte riktigt jag ska skjuta mig ut ur upprepningarnas fängelse.

Istället frågade jag en trogen läsare vad hon ville läsa om i den hundrade texten. Hon svarade, troligtvis ironiskt: ”droger och sex.”
Ja, jo, jag kan verkligen känna att de här två ämnena är gravt underrepresenterade i mediavärlden. Men vi ska råda bot på det, åtminstone till hälften. Eftersom mina erfarenheter av det ena ämnet är så försvinnande få (för att inte säga: obefintliga) känner jag mig nödgad att avslöja några outtalade, men välkända, sanningar i det andra ämnet. Men låt oss inte gå händelserna i förväg.

Jag tillhör den generation och samhällsklass som fostrades till att tro att man skulle belönas om man höll sig borta från narkotika. Alla narkotikaklassificerade substanser var lika illa och ledde obönhörligen till att man förblödde på en toalett i Berlins tunnelbana. Som ni vet led jag av en svår skräck för både tunnelbanor och Tyskland som ung. Det är därför inte särskilt oväntat att jag hållit mig borta från både marijuana och ecstasytabletter och alla andra illegala droger för den delen.

Det är dock inte så att jag inte kommit i kontakt med knark. Det har jag gjort vid ett flertal tillfällen. Med en dåres envishet har jag dock uppvisat en karaktär som saknar motstycke i mitt liv: Jag har tackat nej till kokain, amfetamin, ecstasy och ett flertal olika rökverk som får en att uppskatta den mest besynnerliga reggaen och den uslaste vita rockmusiken.
Jag har gillat Big Youth och Spacemen 3 lite i smyg ändå. Kanske är det på det sättet jag belönades.

För det är med droger som med andra brott. Du får ingen belöning av att undvika det. Det förväntas bara av dig. Vilket är märkligt, eftersom en annan sak som förväntas av en är att man ska ha gjort lumpen och det har jag inte gjort. Lumparminnen och haschrökarminnen har väldigt ofta samma poänger, eller brist därav.

Sex, då. Jag känner att jag har lovat lite mycket i texten ovan. Så lite planerar jag uppenbarligen mina texter innan jag börjar skriva.

När det gäller sex ur en manlig synvinkel är det som följer:

Att män inte kan tacka nej till sex är en myt. Det kan man. Det förutsätter naturligtvis att man med sex menar samlag. Det kan kännas fel även för en kille. Dock brukar alternativen som kan tänkas erbjudas vara svårare att avstå om chansen ges.

Killar som säger sig inte ha sett så mycket pornografi ljuger. Eller snarare så här: Killar som säger sig ha tittat mindre på pornografi än genomsnittet har fortfarande sett alldeles för mycket pornografi.

Sker det i porrfilm och inte är helt uppåt väggarna obehagligt (läs: tyskt) så vill killar prova det i verkligheten. Nu vet ni.
Japp, det gäller DET och… DET också. För att inte tala om DET.

Nu är jag så generad (igen) att jag inte kan knåpa ihop något mer. Jag ber om ursäkt för att jag så högtidligt utlovade outtalade sanningar. Den jubilatoriska jubileumsskriften planade ut i ytterligare en beklaglig text fylld av floskler och navelskåderi… Precis så som ni och jag vill ha det.

Vi ses snart igen i text 101.