Var det bara jag som blev besviken när det framkom att den där boken om kungens sexuella utsvävningar inte handlade om Elvis?
Att han överklasslöjden kurtiserat både Army Of Lovers-vokalister och tv4-hallåor, samt fått en Lapdance Supreme i Atlanta visste väl alla. Det hade visserligen varit roligt att få reda på att kungen fått med sig Jean-Pierre Barda hem till svartlägenheten i Gamla Stan och likt Cornelis fått ett utbrott när han förstod att det rörde sig om en helt vanlig manlig fransos och inte en skabrös nutida Marie Antoinette, men det har tydligen aldrig hänt. Eller så tillhör det den informationen som författarna säger sig inte vilja gå ut med.
Men han är ju bara människa, den stackaren. Mm. Jag måste ha slarvat bort min inbjudan till OS i Atlanta för jag var aldrig där. Att synas i sömmarna måste väl ändå anses som en ganska liten eftergift i relation till de privilegier som vår käre majestät åtnjuter? Inte? Nä, vad vet jag. Att krama svettiga brottare och senila rojalistpensionärer låter visserligen djupt obehagligt. Att få betalt för att vinka stelt och läsa innantill låter visserligen trist, men inte utan sina fördelar.
Men varför ska vi ha en kungafamilj? Kan inte Bernadottarna vara en överklassfamilj bland de andra? Kan inte CG hänga med Noppe, Aje och gubbarna – skjuta en älg, klä sig i Barbour på landet och Burberry i staden och dra en lina på toalettringen i källaren under restaurang Salt – Måste han vara statschef? Jag förstår verkligen inte det. Det har inte så mycket med avundsjuka att göra som med respekt för den arme kraken. Ska han vara statschef och ”göra sådan där fin reklam för vårt land” som det brukar talas om, så kan han samtidigt inte gå på strippklubb i Atlanta och flirta upp småtjejer. Flirta, förresten… Det hela verkar ha haft ett markant drag av lyteskomik. Enter two bimbos, varav den ena tillfredsställer den aningslöse andre som tror att det är så här det fungerar och den första får en fin karriär inom nagelfilarbranschen. Förlåt, nagelskulptris- och fotomodellsbranschen. Medan den andre fortsätter att bli dunkad i ryggen av Frimurare och krama gamla kattmatstanter.
Jag hatar inte kungen. Inte personen HMK Carl XVI Gustaf. Men hans ämbete… Ska det vara så år 2010? Vad firade vi i somras? Disneys föreställning Princessbröllop On Ice? Björn Skifs återkomst? En fortsättning som undersåtar under ett gäng inavlade flantrattar med ytterst begränsad intelligens? ”Det är inte ofta man får vara med om ett kungligt bröllop”. Nej, men det verkar vara lite vanligare än vad som är lämpligt att vi får vara med om masspsykos. Och jag tror inte jag gillar det.
Ge mig en enda anledning till varför vi ska ha monarki i Sverige. Det där med ”bra reklam för Sverige” skramlar väldigt tomt. Finns det någon annan anledning?
Det roligaste försöket till försvar av kungen som jag läst var en person (en verkligt trevlig kille, det måste tillstås) som jämställde honom med Janne Loffe Carlsson (!) och Fader Fourah i Fångarna på fortet (?)… En skön snubbe, som inte spottar i glaset, skulle vara go’ att ha med på kräftskivan och som var omöjlig att tycka illa om.
I rest my case, in case I rest.
No comments:
Post a Comment