Påtaglig déjà vu

Det är ett nytt år. Det har ni säkert märkt. Ni kanske till och med har firat avslutet av det förra året och inträdandet i det nya genom att äta oxfilé och skjuta upp 6-700 kronor värt av kinesiska fyrverkerier? Hoppas det var värt det, i så fall. Man kan inte sätta ett pris på att tända eld på en stubintråd, tydligen.

Med Resorb och kebabpizza överlever man även nyårsdagen. Men sedan får det var nog. I två och en halv vecka kommer gymmen att vara överbefolkade, usla filmer kommer att ha biopremiär, en och annan gala kommer att hållas för att minnas vilket utsökt sport-film-musik-år 2010 var, och – hör och häpna – människor kommer att skriva 2010 av misstag när de ska skriva dagens datum. Så förutspår jag januari. Crazy. Vill ni ha mer? Okej.
Då tippar jag att vädret kommer att fortsätta att vara en hot-topic vid kaffemaskinerna. Iskyla kommer vara ett välanvänt ord när månaden är över. Jag tippar också att minst två av deltagarna i den kommande schlagerfestivalen kommer att frekventera löpsedlarna med någon form av skandal. Den kan dock ha skett så långt tillbaka som 1997. ”Därför rökte jag marijuana i Goa ” eller ”Så gjorde xxx abort i Slovakien med en klädhängare”.
Ett annat hett tips är att folk kommer bli fulla och göra dumma saker på lördagskvällarna: Exempelvis se på TV4 eller slå sönder en busskur.

Vårt behov av nystarter är intressant. Vi behöver nystater lite då och då, men vi vill även att de ska vara ytterst familjära. Hur förklarar man annars att en ansenlig mängd av befolkningen ser på Ivanhoe på nyårsdagen. Den var ju outhärdligt lång redan när den gick på DDR-tv, nu när den går på trean måste den ju minst vara 15 timmar lång.
Men att gå in i något nytt hand i hand med det välkända är vår melodi. Det nya året ska bli fantastiskt, hoppas allt hemskt händer någon annan, men är Ivanhoe vårt sätt att förlika oss med att ingenting någonsin förändras? Jag tror det. 2011 kommer om tio år vara omöjligt att skilja från 2010 eller 2009.
Men, säger ni, tänk om något fantastiskt händer? Ja, ni vet vad ni tänker på. Nja, fantastiska saker har en tendens att inte hända mig, men jag accepterar tankeexperimentet: Något fantastiskt händer. Kommer jag då 2025 komma ihåg om det hände 2011 eller 2010? Ja, förmodligen – Om det är riktigt jäkla fantastiskt. Men nu, i januari 2011, lever jag åtminstone i illusionen att det bästa i mitt liv ännu inte inträffat. Skratta inte! Den illusionen kommer jag inte ha kvar 2025.

Någon skrev på något socialt media på nätet att man inte ska störa sig på alla som önskar god jul och gott nytt år på Facebook. Det är nämligen bara ett sätt att försöka vara lite artig ungefär som när man säger god morgon i kontorskorridoren. Det är bara surapor som inte svarar då. Därför skulle man kunna göra ett experiment och statusuppdatera med ett ystert ”GOD MORGON” varje morgon det här året på Facebook. Vad går gränsen mellan artighet och retardation? Någonstans i mellandagarna är min gissning.
Men, det värsta är inte klyschorna som haglar under högtiderna. Det värsta är bildbevisen.

Nej, förresten, det värsta är skidåkningen på tv. Skidåkningen har helt tagit över DDR-tv. André Pops är julvärd och Magdalena Forsberg är bara dagar från att bli partiledare för Socialdemokraterna. You just wait and see.