Old Blue Eyes

Upprinnelsen var ett inlägg på Peter Englunds blogg där han kommenterar Björn Ranelids medverkan i tv-programmet Let’s Dance med orden: ”Allt som håller Björn Ranelid borta från att skrivandet välkomnas”.

Oavsett vad som föregått den här kommentaren (Ranelid ska tydligen ha föreslagit att Svenska Akademiens sekreterare skulle medverka i ett liknande program och därmed insinuerat att Englund var en tråkmåns) eller vems sida man väljer att sympatisera med i det här lilla kultursidedramat (Englund, naturligtvis, om man inte är helt pantad), så kommer man inte runt att uttalandet var väldigt roligt.

Det visar med all önskvärd tydlighet att Englund inte alls är en tråkmåns om inte annat.
Det här håller inte Göteborgs-Postens kulturchef Gabriel Byström med om. Han tycker att det är direkt opassande att en medlem av akademien raljerar över en Augustprisbelönad verksam svensk författare som dessutom nått stor kommersiell framgång.
Björn Ranelid själv är både kränkt och rasar och allt annat som man gör i kvällstidningar. Stackars karl.

En sak som kultursidorna och finkulturen själv saknar är just humor. Är det inte kultursidornas oförmåga att se humorn i Englunds uttalande som gör att så få utanför kultursfären bryr sig om dess ofta pompösa och självupptagna anslag?
Ranelid är väl med i det förbluffande tramsiga dansprogrammet för att visa upp en lite mer lättsam bild av sig själv, linslus eller ej? Kan han då inte ta en formulering som driver med hans konstruerade självbild? Uppenbarligen inte – trots att det, för att tala i sandlådenivå-termer, var han som startade det hela?

Ranelid har surnat till till den milda grad att han ska lämna tillbaka de två litterära priser han tilldelats av Akademien, han kallar Englund en antiintellektuell (vilket i och för sig är extremt roligt) som inte kan skriva romaner. Som om inte det var nog har han hotat att ”trycka upp den ständige sekreteraren mot en vägg”.


Om nu TV4 vill ge det svenska folket public service-tv med en twist vore det upplagt för att dumpa kretinprogrammet Let’s Dance och istället återuppleva MTV:s gamla lergubbeshow Celebrity Death Match, fast på riktigt.