IIB

Det är 1992 igen. I min värld och i världen runt omkring. Nej, jag har ingen lust att gå in på varför, men jag vet att jag har rätt. Ni får lita på mig. Titta er omkring, för guds skull!

Går historien i 18-årscykler? Har de 17 åren som passerat sedan dess varit helt onödiga? Är det en tillfällighet att de som föddes det året i år har blivit vuxna i formell mening och ”allt” därmed startar om på noll?

Förmodligen är svaret ja på de frågorna.

Min plan är att vara redo 2028. Då kommer vi enligt min beräkning vara tillbaka där vi är idag. Jag kommer att vara redo för vuxenlivet vid 54 års ålder, förutsatt att allt faller väl ut. Jag var det inte 1992 och inte heller 2010 – men 2028 blir det andra bullar (dinkelmjöl, linfrö och fiskleverolja).

Jag kan knappt bärga mig. Det är tur att jag är så bra på att vänta. Men den här gången ska jag inte bara vänta på att saker ska falla på plats. Jag ska vara proaktiv. Underbara management-ord! 18 års proaktivitet… Förstår ni hur bra allting kommer att vara klockan 00.01 den 1 januari 2028? Det kommer att vara, för att använda ett prefix från 1992 och 2010, SUPER-BRA.

1992 i korthet:
En skenande spårvagn kör in i en folkmassa på Vasaplatsen.
Birgit Friggebo leder allsång i Rinkeby.
Morrissey anklagas för rasism i och med Madstock-festivalen i London.
GAIS ramlar ur Allsvenskan.
Tories (John Major) vinner det brittiska valet.
Jack Wilshere föds.
Benny Hill dör.
Martin ”E-Type” Ericsson tatuerar in Bayeux-tapeten på ryggen.
Henrik Edberg firar en traditionell svensk midsommar i Lysekil.