Det finns förvånansvärt lite information om en av svensk jazz absolut mest originella musiker på nätet. På Wikipedia beskrivs pianisten visserligen som en svensk Thelonious Monk vars spel var säreget och fritt, men så mycket mer matnyttigt är svårt att gräva fram, förutom att han föddes 1946 i Karlsborg och dog i sviterna av cancer 2005 i Stockholm.Jag hade biljett till en spelning på Fasching i Stockholm hösten 2005 bara någon månad efter hans bortgång, så jag fick aldrig se honom.
Om man pratar om originella svenska jazzmusiker så är naturligtvis Jan Johansson och Lars Gullin oändligt mycket bredare. Deras originalitet ligger till stor del i sättet de blandade jazz med svensk folkmusik och dessutom gjorde den lättillgänglig för en normalt sätt inte alltför jazzintresserad publik. (När jag arbetade i skivaffär i slutet av 90-talet och början av 2000-talet var Jan Johanssons Jazz på svenska och Lars Gullins Fädbodjazz genrens eviga storsäljarna bredvid Miles Davis Kind Of Blue och Keith Jarretts Köln Concert.)
Fullt medveten om att det på inget sätt gör Per Henrik Wallin till en bättre artist än Jan Johansson eller Lars Gullin är det enkelt att fastslå att Wallin inte hade någon längtan efter att bli ”bred” eller erkänd.
Inom jazzkretsar florerar det en rad rykten om Wallin, vilkas sanningshalt jag inte har en aning om. Vad som är säkert är dock att han tillbringade de sista 17 åren av sitt liv i rullstol efter en olycka. Han var borta från musikvärlden i åtta år. När han återkom var hans spelstil förändrad – den var ännu yxigare än innan och mer avskalad.
Ryktena gäller att olyckan som han råkade ut för i själva verket var ett självmordsförsök efter att hans livskamrat gått bort. Det sägs att han med krossat hjärta kastade sig ut genom fönstret till ett flervåningshus. Det sägs att han överlevde men blev institutionaliserad.
Det kan tyckas olämpligt av mig att sprida rykten som kanske inte alls stämmer. Och jag gör inte det av någon mytologiserande eller spekulativt autenticitetstörstande.
Men, handikappet och den förmodade hjärtesorgen hjälper till att förklara en delar av hans själfulla pianospel och drivkraften bakom den oerhört begåvad kompositören Per Henrik Wallin. För ingenstans lyckades han visa en så färgrik palett som på storbandsskivan Tiveden.
Tiveden är, för de som inte vet det, en nationalpark mellan Närke och Västergötland i närheten av var Wallin växte upp. Förmodligen är det minnen ur en pastoral barndom som har givit albumet dess namn, men omslaget som är mörkt och klaustrofobiskt minner också om något annat än solsken och sommaräng.
Det är en skiva som gör sig utmärkt att lyssna på när man susar omkring under jorden i tunnelbanan. I synnerhet om man som jag tycker det är ganska obehagligt att åka tunnelbana. Med inledande Kleens Corner i hörlurarna blir den oändliga rulltrappefärden ner i underjorden vid Rådhusets tunnelbanestation ännu mer absurd. Låten är modern storbandsjazz, eller möjligtvis sluggerswing. Efter Bernt Rosengren och Jonas Kullhammars trots allt ganska kontrollerade saxofonsolon släpps Per Henrik själv loss i ett närmast atonalt solo. Det låter som om en aggressiv jazzbacill satt sig på balansnerven och tonerna vinglar ömsom fram för att i nästa stund har amfetaministens målmedvetenhet.
Den traditionella storbandsjazzen fortsätter att krocka med frijazz i Assar 13 Spartakus, medan titellåten är skir jazzlyricism och improvisation av finaste märke. I Wearealighthouse brottas Duke Ellington med Kojak på två skrikande hjul genom kurvorna.
De filmiska kvaliteterna, eller snarare tv-mässiga går igen lite senare på plattan då Bröderna Marx möter Albert och Herbert i Chico Marx Remembered.
Forget It låter som en Zorro-matiné på 50-talet innan en full barpianist drar av honom masken.
Plattan avslutas högtidligt med den skissartade men romantiska Susana, där musiken återigen drar åt fyra olika håll.
Låter det besvärligt? Det är det inte. Pär Henrik smeker dig med högerhanden och ger dig stryk med den högra. Svårare än så är det inte.
Tiveden finns obegripligt nog inte på Spotify.
No comments:
Post a Comment