Spiral Architect

Jo, eh alltså, jag åkte flakmoppe på Donsö igår. Vi satt på flaket, jag och Jenny när Daniel skjutsade oss till färjan på sin elektriska flakmoped. Se där: meningar jag aldrig trodde att jag skulle skriva.

I vilket fall. Man tar sig med snabbuss och snabbfärja från Gustaf Adolfs-torg till Donsö på 41 minuter. Det är jättesnabbt. Det blåser på Donsö. Och så råder det idyll. En sådan idyll som Viveka Lärn och Camilla Läckberg blivit miljonärer genom att placera illa utmejslade karaktärer i. Hade jag varit kvinna hade jag också placerat fiktiva mord i skärgården och blivit miljonär.

Det regnar alltså och blåser på Donsö och så ska småtjejer spela fotboll. Alla småtjejerna från Eklanda IF måste gå på toaletten innan de går av båten. De köar och kivas i en lång rad. Det gör den gamle öbon med käpp arg: ”Det är upptaget på toaletten, FÖR I HELVETE”, kräker han ur sig där han sitter på yttersta sätet mittemot toaletten och tar upp två tomma platser innanför sig på den fulla båten. (Det hör till ovanligheterna att Donsöbor svär på det sättet då de är mycket gudfruktiga) Småtjejerna gör stora ögon åt den bittre gamle mannen och lommar tillbaka till sina platser. Någon minut senare kommer de tillbaka, trots att Åsa Nisse-Ernest blänger föraktfullt på dem.

På Donsö åker inte bara flakmoppar – golfbilar är också högsta mode. Trafikregler existerar inte. Ingen använder hjälm på mopederna och man kör på den sidan av vägen man känner för i det man upplever som en lämplig hastighet (så fort det går). Det hela påminner ganska mycket om cyklister i stan, fast det går fortare.

På Ica på Donsö säljs ingen folköl. Donsöbor gillar inte alkohol. Inte ens lättöl serveras på bröllop där. Det verkar praktiskt. Kanske blir inte de bottenlöst tråkiga talen så långa då. Kanske måste inte alla ränna på toaletten hela tiden. Kanske inte ens bruden och brudgummen så att man slipper den där tramsiga seden med att springa fram och kyssa den av dem som är kvar i rummet.

Det är vackert på Donsö. Det är en klippa i havet och det är kargt på ett bohuslänskt vis. Det vilar ett lugn över ön trots den vansinniga trafiken på de säregna farkosterna. Det är sinnebilden av vad barn borde växa upp om man tar fram den där manualen som de flesta föräldrar verkar ha inopererad i pannloben. Fast det är farligt mycket vatten runtomkring. Är det inte trafik eller skog så är det mörk vatten som hotar när man vänder blicken från ungarna. Och finns inte något av det finns väl fula gubbar och haschtristess runt hörnet. Inte på Donsö förstås.

Donsö är ett ställe att fly till eller fly ifrån. Som alla andra ställen, kanske någon säger. Men Donsö är den andra sidan där gräset är grönare – eller precis tvärt om, stället där gräset inte alls är grönt om man är 16 år och gillar Black Sabbath.
(Black Sabbath? Ja, Black Sabbath.)