Titta er omkring i trafiken. När någon kör sådär riktigt hjärndött, med fara för andras liv, som unga män är experter men även män i klubblazer och chinos är skickliga på – kan man sätta sitt livs besparingar på att de kör en tysk feglyxbil.
Feg? Ja, lite så där annorlunda som alla andra. Ingenting säger alibikvalitet som tyska bilar. Feg mittimellan-lyx.
Senast imorse brände en Audi förbi två andra bilar på Stampgatan – korsade två heldragna linjer och fick med skrikande bromsar (nåja…) undvika en frontalkkrick med 1:ans spårvagn. Några minuter senare såg jag vad jag tror var bilen ifråga parkerad på en tvärgata lite längre upp mot Drottningtorget. Bilen hade ett IFK-märke mellan bokstäverna och siffrorna på nummerplåten. Ibland överträffar verkligheten dikten.
Tänk att nästan krocka med en spårvagn för att komma 15 sekunder tidigare till sin slutdestination några hundra meter bort – bara för att man ska flexa den tyskt konstruerade motorns hästkrafter.
Föga förvånande var bokstavskombinationen på nummerskylten KNT (en uttalsmässig förkortning av en populär brittisk svordom, for sure.)
Tänk om alla mellanchefer och frifräsande småföretagare kunde köpt den sista(?) Saab 9-5 Aero Turbo de tog fram i Trollhättan, som var jättetjusig istället, eller åtminstone en Alfa Romeo. Bilar med lite själ.
Att köra en Bumwaudi är att säga: ”Titta på mig – Jag har både Tod’s-loafers OCH gillar Scorpions rockigaste bitar!”
No comments:
Post a Comment