Style Council, del 2

Imorse höll jag på att bli ihjälcyklad på trottoaren vid Odinsplatsen. Synden straffar dock sig självt och bara sekunder senare vinglade cyklisten i fråga ut på övergångsstället (mot röd gubbe) och var en hårsmån från att bli påkörd av en silverfärgad Saab, med en ytterst ilsken bilist bakom ratten.

Nu tänkte jag inte falla ut i en lång harang mot att trafikregler tydligen upphör att gälla så fort fordonet man färdas på drivs av muskelkraft, eller ondgöra mig över den oerhörda ökningen av trottoarcyklister de senaste åren fört med sig.
Nej, jag vill prata om hår.

För så här var det: Trampmarodören, som var klädd i hipsteruniform (upprullade chinos, randig tröja, scarf, färgglada Paul Smith-strumpor och ökenkängor), hade både en sällsynt mjäkig mustasch men framför allt en hockeyfrippa av den typen som aldrig riktigt fått en revival förrän nu. För några år sedan (kan det ha varit runt 2005?) gjorde ju en mild party-at-the-back-behåring en allt annat än smakfull comeback på huvudet på fotbollsspelare, handelsstuderande och programledare på tv4. Den här comebacken var synkad med ”det svenska modeundret”, ni vet när patenterat slätstrukna kläder från Acne och Nudie gjorde internationell väsen av sig (i Norge, Finland och Benelux).
Cyklistens frisyr var mycket mer än så, men den var inte av en ironisk hårdrocksart, en sådan som mexikanska Metallica-fans har i dokumentärer om Depeche Mode, det var en utstuderad 1987-are. Precis så som de såg ut på alla från Staffan Lindborg till Staffan Dopping. Stubb-tupérat därframme och lite, lite för långt där bak: Fulländad metaironi. Det var lätt att se att den var ironisk eftersom bäraren hade en ung snygg – också cykelburen – flickvän med stora Garbo-solglasögon och snygga kläder. Hon tjoade först förebrående och sedan förfärat när den 10-talsironikern först nästan cyklade på mig och sedan ut i gatan.

Ett tag så ville jag skälla på honom på grund av hans brist på trafikvett, sedan kunde jag inte välja om jag vill skälla på honom eller hylla honom för hans anmärkningsvärda ansikts- och huvudbehåring. Ingenting kom fram. Vad skulle jag kunnat säga? Jag, en tunnhårig 37-årig man med obligatoriskt kortklippt (inte rakad!) ursäkt till frisyr.

Man bör undvika modenycker. Modenycker existerar egentligen inte. Med väldigt få undantag är exakt samma saker snygga våren 2011 som våren 1951 och har varit varje år sedan dess. Tidlöshet, ordet som är en skymf när det kommer till musik, är i allra högsta grad användbart när man talar om kläder och frisyrer.

Låt billighetsklädkedjorna och den där snubben med för stora brillor i Go kväll bry sig om vad som är ”modernt” just nu.