Lite socialrealism på en onsdag mitt i livet

Vill ni höra ett skämt? Ett jätteroligt skämt! Det är inte så mycket ett skämt som en one-liner, eller snarare: en two-liner.

Nämnde jag att det är ett jätteroligt skämt? Det är nämligen ett jätteroligt skämt! Är ni beredda? Okej, bra. Då kör vi:

*Tystnad* *Tagning*

(Kameran rullar… KLAPP)

Interiör:
Mörk hall i hyreshus av 60-talskaraktär.

Scen:
Man i 40-årsåldern, ungdomligt klädd men med en bitterhet i ögonen och rynkor under desamma som avslöjar hans egentliga ålder, lutar sig mot dörrposten till sin lägenhet och spottar ut portionssnusen i locket avsett för använda prillor i sin snusdosa. I hallspegeln till sin egen spegelbild säger han:

”Jag har slutat att försöka förklara vad jag gör på dagarna. Allt någon behöver veta är att jag går till jobbet och har ont i magen och går därifrån med huvudvärk.”

*Kameran zoomar in mannens vitnande knogar och lägenhetsnycklarna i hans knytnäve*

It’s a wrap. Thank you.