Det är fint med äldre män som tagit på sig sina allra tjusigaste kostymer och knutit sina slipsar med omsorg för att få spela lite musik för en andaktsfull publik.
Det var nästan så att jag hade glömt hur fåniga rockkonserter är jämfört med jazzkonserter. Inga poser, inga manér, inga sexuella anspelningar, inga asexuella anspelningar, inga bomber och granater, inga förbestämda löjliga extranummer. Två set, en timme var med en kisspaus på en halvtimme i mitten. Genialiskt.
Ja, ibland är det enkla också det vackraste.
ReplyDelete