Rotfyllningen

Det är inte så ofta som jag skriver om världspolitiska utspel. Men likt alla fisliberala Facebook-användare jorden över gladde det mig att President Obama uttalade sig positivt om homoäktenskap. Vi delade länkar och lajkade och tjoade som aldrig förr.
Är man liberal är det nämligen väldigt viktigt att visa upp att man inte är homofob.

I USA svarade den ultrareaktionäre radioprataren och debattören Rush Limbaugh med att proklamera att hans lands president minsann hade förklarat krig mot den av Gud instiftade heliga heterosexuella förbindelsen.
Vad Rush inte talade om är att han är gift för femte gången. Så heliga har hans löften varit.

Som latent USA-vänlig ställer den amerikanska idiothögern till ganska stora problem för mig. Det är väldigt jobbigt att alltid behöva bemöta något idiotiskt Tea Party-utspel, något kristet mumbojumbo eller Sarah Palins dotter som blev gravid i tonåren, men inte försatt chansen att efter Obamas uttalande minsann talade om att barn till heterosexuella föräldrar hade större chanser att bli välartade samhällsmedborgare. Vilket ALLA vetenskapliga undersökningar visar är komplett bullshit.

Som vanligt är allt religionens fel. Jo. Allt.
Religion ”uppfanns” (kalla det intelligent design, om ni vill) för att skapa samhälleliga regler. För att total anarki inte skulle råda. Eftersom man inte kunde förklara allt på vetenskapliga, psykologiska eller erfarenhetsmässiga grunder refererade man till det övernaturliga, till magi, till Gud. Det är inget konstigt med det. Grundtanken var ju som sagt ett fungera samhälle.
Många religiösa regler oavsett religion är bara sunt förnuft, sedan har vi alla fullkomligt sinnesjuka förordningar som möjligtvis hade ett korn av relevans för x antal tusen år sedan, men som sedan länge spelat ut sin roll. Exempelvis är det få föräldrar som behöver råd om hur man ska göra om man vill sälja sin dotter som slav, som Gamla Testamentet ger tips och råd om.

I en modern demokrati bör religion och politik vara åtskilda. Det står inskrivet i USA:s grundlag att det ska vara så. I ett modernt land bör religion vara en alternativ instans vid palliativ vård, inget mer. Den stora paradoxen är naturligtvis att religionsfrihet är en självklarhet i alla demokratiska länder.

Förhoppningsvis är Obamas uttalande ett steg mot ett mer sekulariserat USA. Det är med allra största sannolikhet det den kristna högern är fruktansvärt rädd för. Att Obama väljs om vore därför det absolut bästa som kan hända i världen.

Men USA är inte hela världen. Det finns andra religioner än kristendomen. Religioner som är lika reaktionära, lika föråldrade och som dessutom har aspirationer att vara politik.
Det är ett stort problem. Ett stort problem som många inte vågar prata om. Ett komplicerat problem. Som liberal finner jag mig själv vara hundra procent för den (relativt) nya moskén på Hisingen, men som demokrat känner jag att islam, likt alla andra religioner, är en stor svulstig lögn.
Och först när vem som helst är tillåten att ha åsikten att religion är lögn och har möjligheten att skrika det från hustak i alla världens städer, utan att bli stenad – bokstavligt eller bildligt – kommer jorden att vara ett ”bättre ställe”.

Apropå religion och politik är jag alldeles oerhört uppspelt inför Sacha Baron Cohens nya film The Dictator som har svensk premiär nästa vecka. Den kommer troligtvis inte vara lika briljant som Borat och Brüno, men är enligt uppgift gjord med så breda penseldrag att till och med den mest humorbefriade svenska kulturklanen inte riskerar att missförstå, vilket de tävlade om att göra när de gäller de två ovan nämnda filmerna.

Läs The Guardians recension här.