Präktigare än Thou

Borgarpiñata är mitt nya favoritord. Det är inte min nya favoritföreteelse, men väl som sagt mitt nya favoritord.
Ni känner till bakgrunden till ordet, eller hur? Jag återger från minnet, för säkerhets skull: Vänsterpartiet i Malmö skojade till Första maj-firandet genom att låta barn slå med slagträ på piñatas föreställande borgliga partiledare, ur partiledarna trillade godis och papperspengar.

Osmakligt? Roligt? Oförargligt? Sjuk människosyn?
Ni får välja själva. Jag ägnade gårdagen med att leka med tanken om hur det låtit i vänsterkretsar om några moderater låtit sina bryggseglar-klädda ungar smiska piñatas föreställande Sjöstedt, Ohly, Schyman och Jong-Il och det runnit sötsur sås och rysk smuggelvodka ur dem.
Ni kan räkna ut med valfri skinka att det hörts brösttoner över hela Södermalm, Majorna och, ja, valfri norrländsk glesbygdshåla med ett kluvet förhållande till Sovjetunionen.

Men sedan kom jag att tänka på att om det hela hade utspelat sig i Storbritannien och skotska musiker piskat piñatas föreställande David Cameron, Maggie Thatcher och kungafamiljen hade jag förmodligen tyckt – i brist på ett bättre uttryck – var helt i sin rock n’ roll-ordning.
Vad beror det på?

Jag vill ju tro att det beror på att Storbritannien trots allt är en nation där klasskillnaderna är påfallande stora, där toryregeringar prenumererat på statsmakten nästan i samma utsträckning som Socialdemokraterna har gjort i Sverige och tagit beslut som inte alltid varit till godo för majoriteten av befolkningen. Men, jag tror inte det är hela sanningen.

Det som jag tycker är comme-il-faut någon annanstans är det inte här hemma hos mig.
Det är sanningen.
På avstånd är rock n’ roll-revolution, kungahuvuden som rullar och en sadistisk hämnd mot traditionspennalisterna en om inte lockande, så åtminstone underhållande tanke.

För att det inte sker här.
Sunt förnuft och rock n’ roll har väldigt få referenspunkter. Det är inte helt ovanligt att folk blandar ihop sin musiksmak med sina politiska idéer. Jag klandrar autencitetshetsen.
Vem vill du – helt seriöst – ska leda landet: Fredrik Reinfeldt eller Dennis Lyxzén?
Det är inte fel när politik är tråkig, saklig, bär trista kläder och inte bara uttrycker sig i uppviglande slogans – det är tråkigt när rockmusik är sådan.

Det är okej att en musiker gapar om att storma slottet och bränna ned riksdagen (även om musikanterna ifråga bör vara beredda på att betraktas som gravt infantila under en lång tid framöver).
Demokratiska(?) partier borde däremot ha bättre vett i skallen än att indoktrinera barn med våldsflirtande lekar – hur ironiska de än ter sig för vuxna människor.