Death of the Indie taliban

Även om det för med sig att mycket av det jag skriver på min blogg egentligen blir helt irrelevant, tar jag emot faktumet med öppna armar: Det finns ingen "bra musiksmak" längre.
Jo, naturligtvis finns det rent konkret fortfarande bra och dålig musik, men den går inte längre att genrebestämma eller ens koppla till olika artister.

Den nya generation av artister som släpper musik är uppvuxna under nedladdningstider. Allt har hela tiden funnits tillgängligt för dem. Alltså har inte någon sorts musik varit hemligare, svårare och finare att hitta fram till än någon annan. De har sluppit smyga i fuktskadade källare efter importskivor men inte heller kunnat kokettera över att få tag på just den där skivan under en semester i London eller New York.
The Death of the indie-taliban, helt enkelt.

En ny artist som - säg - Sophia Knapp har inga problem med att vara inspirerad av utskälld mjuk radiorock från 1981, puritansk low-fi och de besvärligaste flöjtsolona på den här sidan Jethro Tull. Inte för jag tror att hon är influerad av det sistnämnda (det är jag som är det.) Poängen är att hon SKULLE kunnat vara det. Det finns inte längre några statiska "rätt och fel" över vad som inspirerar god musik. Visst är det skönt - att Quiet Riot är en minst lika god förebild som Bob Dylan?

Nåväl. Ett lite mer uppseendeväckande påstående vore kanske att god musiksmak är något man tränar sig till genom musiklyssnande. Precis som det krävs hundratusentals timmar med ett tennisracket i handen för att bli tennisproffs behöver man aktivt ha lyssnat på hundratusentals timmar musik för att få god musiksmak. Är det ett provocerande påstående? Det borde inte vara det. Det är ett pompöst påstående, men inte felaktigt.

Det här innebär i förlängningen att när jag säger att Hold the Line med Toto är en bra låt, så stämmer det; men när, säg, Leif Pagrotsky säger samma sak – så stämmer det inte. Förvirrande?

Tänk på det som om vore det inom politiken. Om Carl Bildt säger att ”demokratiprocessens påskyndade är av yttersta vikt i Syrien är det ett korrekt påstående för dig och mig. Däremot är Jonas Sjöstedt tvungen att bestrida påståendet: ”Demokratiprocessen kan vänta – då den ofta visar sig bära likhetstecken med USA-imperialism, Coca-Cola och en svårighet för Vaz och Lada att hävda sig på bilmarknaden – det är däremot en absolut nödvändighet att dödandet av civila omedelbart upphör.”

Jag vet precis vad ni tänker just nu.

Är verkligen Hold the Line med Toto en bra låt!?

Ja, den är ganska bra – Lite uttjatad men definitivt kanske ganska halvbra.