Plano, TX

Har ni varit i Plano, Texas? Inte jag heller. Men jag har en återkommande dröm där jag bor i staden med min familj (J och T) och arbetar på Dr. Pepper Snapple Group som någon slags creative director.
I drömmen har jag slips som jag envisas att knyta så att de är för kort, ljusblå kortärmad skjorta och beiga chinos och antracitgrå Nike Ralston-skor på fötterna när jag kör en Dodge Ram och lyssnar på gospelradiostationer på väg till arbetet. Gatan som vi bor på är inte helt olik den som figurerar i Desperate Housewives (den är identisk med den).

Till skillnad mot våra grannar så röstar vi på Demokraterna. Men vi flaggar med stjärnebaneret och lägger högerhanden över hjärtat när Martha Reeves sjunger Star-Spangled Banner under Super Bowl. Vi skjuter inte med automatiska handeldvapen på vägskyltar. Vi äger inte ens en Colt.
Vad J gör? Hon är hemma med T just nu. Annars säljer hon båtar – pendlar till Galveston i en Toyota Prius varannan vecka – det är 45 mil enkel väg. Vi har en tredje bil också – en gammal Saab cabriolet likt den Paul Giamatti kör i filmen Sideways – vi är ju ändå amerikaner. Friheten att inte behöva stanna på ett ställe är djupt nedärvt.

Vi handlar vår mat på Whole Foods Market på Preston Road. Något måste man ju göra. Juicen är tre gånger så dyr, men samvetet fyra gånger så rent. Till skillnad mot våra grannar är vi ateister. Det håller vi tyst om, förutom till våra närmaste vänner. Intelligent design skrämmer oss mer än priset på olja. Trots det sjunger Mahalia Jackson Didn’t It Rain på min radio, jag trummar med på ratten – hypokritiskt måhända. Det har inte regnat på två och en halv månad.