Besynnerlig frukt

Låt inte mig störa. Inte här långt bortifrån. Bakom lås och bom i ditt minnes dammigaste vrå rasslar jag med mina kedjor, ömkligt kvidande nätterna igenom. Men bara om du verkligen lyssnar. Bara om du verkligen är intresserad. Och det är du ju inte. Så låt inte mig störa. Inte än, inte nu. Det finns gott om tid att omvärdera beslut, val och vad som var halvbra.

I dragläge i backen upp till huset medan jag sprang ut och öppnade bommen. Som en helikopter som stillastående svävar över den ivrigt sysselsatta staden, minutrarna innan seriekrocken. Som Pearl Harbor den 6 december 1941. I backen upp till konfrontationen. Den som skulle undvikas till varje pris, men som var oundviklig. För universum och stjärnorna krävde det. Jag hade inte kommenterat några omkörningar utan blinkers eller missade snabba blickar i backspeglar. Hur skulle jag kunna ha gjort det? Jag hade inte ens körkort själv. Jag hade inte vågat ändå.

Inget är mer oattraktivt än en man utan självförtroende. Möjligtvis en pojke som blev en man bara genom att kläderna blev mer illasittande, medan tankarna kretsar kring samma saker som när pojkrummets väggar skälvde av behov av identifikation. Varför skulle någon någonsin bemöda sig att ställa frågan varför om mig, när de inte ens ställt den om sig själva? Allt var mer obetydligt där jag kommer från. Det som var viktigt gjordes under föresatsen att det egentligen inte var särskilt viktigt alls. Det ända som var viktigt var att fortsätta stå ut, men om det talades det aldrig. Vi var trötta. Vi la oss alltid strax efter vi vaknat, om vi hade möjligheten. Huvudvärk till helgen igen.

Att titta ut genom ett köksfönster på den gamle mannen i den röda dunjackan som varje dag tar sin blåa Toyota de 300 metrarna till ICA och köper GT. Så noggrant han skrapar rutorna och testar bromsarna. Som om det var hans uppkörning. Varje dag. Är han död nu? Han påminde alltid mig om en potentiell framtida version av min egen far. Vad sa prästen på hans begravning? Han var en noggrann man – och en tekniskt intresserad man. En omtyckt man, med stort behov av integritet. Sedan hans hustru gått bort vårdade han sin blåa Toyota lika ömsint som ett gulnat Alla hjärtans dag-kort från din första kärlek. Om du någonsin hade fått något.

Är det bara jag som tänker på min begravning? Vilken utmärkt sak att tänka på när man inte kan sova! Fridfullt, melankoliskt och abstrakt. Vilka sitter på vänster sida i kyrkan? Kommer någon att lägga en grönsvart halsduk istället för en orange ros på min kista. Skulle jag uppskatta det… från andra sidan? Kommer det att finnas ett bord med fotografi på mig där jag ser nöjd och glad ut? Efter att ha levt, inte bara överlevt? Har det fotografiet tagits? En retorisk fråga. Jag hatar att fotograferas.
Vilken musik ska spelas? Inget schmaltz. Blott en dag, så klart. Konnotationerna. Ni som vet, ni vet. Ingen Taube tack. Inget för sprött eller känslosamt. Jag vill ta farväl som jag levde: sömnigt. Strange Fruit med Billie Holiday.

Innan tv-programmet Big Brother börjar igen ska några journalister prova på att leva i huset, men utan kameror. Varför frågade de inte mig istället? Jag levde ju i en slags Big Brother tillvaro utan kameror – och andra människor – i några år. Det borde väl ha varit intressant? Nu friserade jag sanningen igen. Allt för att verka intressantare än vad jag egentligen är. Som vanligt. Tämligen misslyckat. Som alltid.