Friday, August 3, 2012

Tänk om.

Jag hörde alldeles nyss den mest upplyftande och sunda historia – och samtidigt, sett ur ett egoistiskt perspektiv, djup deprimerande utsaga – som de här trötta öronen hört på länge.


Två kollegor till mig talade om London. En av dem umgås med en familj där föräldrarna är svenska, men numera engelsmän och de två döttrarna födda tidigt 80-tal är engelska medborgare. Dessa döttrar har läst ämnen som historia och filosofi på universitet, fristående kurser i sådant de tyckt varit kul. Den ena arbetar just nu som butiksansvarig i en Ralph Lauren-butik i New York och den andra på brittiska turistrådet i Dubai.

Min andra kollega (ung sommarvikarie född 1989) fyllde i att han hade flera vänner som arbetar i London och sa: ”På deras arbeten betyder inte VAD man läst så mycket, vid anställningsintervjuer tar de oftast in personer som de tycker verkar smarta!”
Vilket enastående osvenskt tillvägagångssätt. Jag blir alldeles häpen. Jag blir glad och ledsen på samma gång. Här – i Göteborg, en nedlagd hamnstad med grava lillebrorskomplex är nepotism A och O. Du kommer ingenstans utan kontakter. Det är marginellt bättre i Stockholm – men där finns det åtminstone oerhört mycket fler arbetstillfällen att söka.

I Sverige bygger vi människan efter arbetsplatsen. Vi skiter fullständigt i vilka kvaliteter en människa har, utan vi bestämmer vad vi vill ha, hur det ska vara – sedan låtsas vi att en sådan människa finns och tvingar den nyanställde att låtsas brinna för sina idiotiska arbetsuppgifter.

Tänk att de vågar göra tvärtom? Använda sig av personers bästa sidor för ett företags vinning! Det borde vara så självklart, fast jag har fortfarande inte hört talas om något svenskt företag som vågar göra så. Visserligen har jag mest rört mig i strängt reaktionära och kompetativa branscher där det mest handlar om att sänka sina medarbetare för egen vinning.

Tänk en arbetsgivare som vågar tro på sina anställda. Som på allvar vill utnyttja deras kvaliteter och få dem att prestera så bra som möjligt och inte bara fjättra dem!?

Är det möjligt i Sverige? Förmodligen inte. Här hatar vi människor som är bra på något. Alla ska ha det lika halvbra – lika mediokert. De som tillåts vara bra på något ska vara det inom starkt begränsade och kontrollerade regelverk. Affärsmannen. Virituosen. ”Duktiga flickan”.

Att ta tillvara på ”vanliga människors” kvaliteter ska inte göras – Det tillåter inte jante.
I Sverige får alla lov att utbilda sig på universitet och högskola, men utbildningen värderas sedan inte överhuvudtaget så länge den inte är extremt konventionell och pekar med hela armen i en särskild kritstrecksrandig riktning.

No comments:

Post a Comment